Förra året kunde jag knappt prata engelska. Särskilt i början. Jag hackade fram och föredrog att vara tyst istället. Engelska är svårt. Jag fattade allt vad alla sa men orden hittade inte till min mun. Under året blev jag säkrare och säkrare och det släppte nästan helt när jag och Kathleen började prata i laget. Hon lärde mig allt om engelska, hur campus livet funkar och alla konstiga interna ord som används. Jag behövde någon som hade tålamod och som inte stressade fram orden ur mig. Under våren flöt allt på ordförrådet i både mun och hjärna fylldes på många gånger om.