Om 6 dagar, om en halvtimme 5 dagar flyttar jag till San Diego.

Först nu börjar jag inse att jag ska flytta, att jag inte kommer att se min familj på 10 månader, att jag inte kommer att få träffa alla som betyder så mycket för mig, att jag inte kommer ha Emmy vid min sida.

Jag känner för att gråta floder av sorgsna tårar, men inga tårar kommer. Jag känner mig tom, det händer så mycket att jag inte hinner tänka eller agera. Jag fungerar som en robot och bara gör sakerna, fyller i alla tusentals papper. Varför är det så att man måste fylla i alla tusentals tusentals papper när man ska till usa? Jobbigt!

I helgen ska familjen åka till stugan i småland, jag vill följa med men jag vill inte lämna emmy ensam hemma och sen måste jag packa och fixa det sista. Jag flyttar på tisdag!! Om jag åker till stugan så vet jag att jag inte kommer att kunna ta det lugnt utan jag kommer att ha panik och bara tänka på allt som jag måste packa och göra innan jag åker.

Det är så många jag vill träffa innan jag åker, jag har träffat många, vi var och fikade idag med ett gäng det var himlans trevligt! Känns konstigt att vi inte kommer att ses på väldigt länge.

I morgon ska vi till löp och träffa richard och efter ska vi förbi tobbe och ta farväl. Sanna och Johanna åker upp med oss i bilen.  Sen ska vi hem och jag ska börja packa, tvätta det som ska tvättas.

Jag ska packa ner mitt liv i två väskor för att flytta till ett nytt liv. Kommer jag ens vara samma person när jag kommer hem?  Jag vet knappt vem jag är nu.

Många känslor och tankar men ändå inte.

Jag älskar er och det kommer jag alltid att göra <3