Jag har så himla mycket att göra just nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Det är saker som måste planeras, saker som måste fixas, köpas, betalas, bestämmas osv. När man tror att man har koll på allting dyker något nytt upp och ens planering faller...

Tonåren skall tydligen vara den bästa tiden i livet och det stämmer säkert. För problemen som jag har just nu kommer vara nada i det vuxna livet. Jag kommer längta tillbaka till mina små lyxproblem..

Men just nu känns allting hopplöst mycket, överdrivet mycket!

Jag skall sluta klaga för det finns dem som har det värre, men varför skall allt vara så komplicerat.

Varför ska jag göra allt så komplicerat?

Tur att man har vännerna som finns där för en!