På en vecka har två killar hunnit 'bjuda ut mig'.
Nr 1, på Fredriksskans (där jag körde bana) i Kalmar. Det var det en söt höjdhoppare som minsann kunde snacka på.
Nr 2, på Bohusfästning (där det var medeltidstema). Hans och min väg korsades oändligt många gånger på fästningen. Varje gång spanade han ogenerat på. Tillslut fick han mål i mun.

Jag tackade nej till båda. Inte ens nummer utbyttes. Nej för jag är trött på killar. De ställer bara till problem. Vafan ska man ha dem till. De räcker som ögongodis som man kan kolla och känna lite på. Sen kan de gå å ta sig...

---

Vad ser då dessa ögongodisar
(ja, låt oss kalla killar ögongodis).

Är det sätter jag skakar mitt hår ?


Eller är det mitt as?


Eller är det sättet jag spärrar upp mina ögon?


Jag tror mest att det är mina naglar som drar!