Igår pratade jag med flera på jobbet och hemma om hur konstigt det kändes att alla andra hade börjat skolan utom en själv. Fia sa att det känns som att man skolkar, jag sa att det var en konstig känsla men en accepterad känsla eftersom man visste att man skulle gå vidare, och flera på jobbet sa att det var en tråkig känsla och att de ville gå till skolan de också. Det är nog för att man är van att gå till skolan, vi har liksom haft 12 skolstarter (om man inte räknar med sexårsgruppen) . Och nu helt plöstsligt så ´är man inte "tvungen" att plugga längre.

Jag tänker på två av mina bästa vänner som fortfarande om några minuter kommer ha sin traditionella "tiorast" på rudbecksgymnasiet i sollentuna. Det var den rasten då man minglade runt med alla och hörde hur dom mådde, om de hade pluggat mycket inför dagens prov osv. Och vad gör jag? Nej jag är inte på rudbeckskolan och minglar som jag gjorde för ett år sedan, utan jag har precis vaknat och ska snart till jobbet! Det länns rätt skönt att gå vidare i livet, gymnasiet känns som ett avslutat kapitel. Det jag saknar är alla roliga upplevelser och vänner men upplevelserna kommer jag alltid bära med mig som bra minnen och de vänner jag saknar kommer jag fortfarande ha kontakt med så det är inte så att jag vill tillbaka till gymnasiet. (NEJ det skulle jag aldrig vilja!!!)

Men jag kommer snart att bli av med den konstiga känslan för jag börjar ju faktiskt på mälardalens högskola på måndag! Det ska bli SÅ HIMLA KUL!!! Då kommer jag att lära känna nya männsikor och få fler upplevelser att minnas för livet!