Idag var det först träning klockan tio nere vid kanalen. Vi körde lite längre intervaller och jag tyckte att det gick ganska bra ändå med tanke på att jag inte är van vid 5 minuters intervaller och min onda fot.

Efter det var det lunch och sen en låång föreläsning. Det var en italienare som snackade om höghöjdsträning och doping och annat smått och gott. Det var intressant men sedan blev det lite jobbigt för han pratade,pratade och pratade. När han fick en fråga svarade han på den frågan i tjugofem minuter, han började prata andra saker som inte hörde till frågan. Så jag och tjejerna på min rad började efter ett tag tröttna på att sitta där och lyssna. Mary började spela spel på min mobil och Olivias. Gubben bakom oss somnade. Ja det var intressant men för långt föredrag! Föredraget varade i 4 timmar!

Innan föredraget började så tog jag en spruta som ska skydda mot influensan.  Det är så typiskt löpare att ta en spruta för att hindra att bli smittade. Jag säger inte att det är dumt, men jag säger att det är typiskt löpare och det är det också. Vi gör allt för att kunna träna på som vanligt utan skador och sjukdomar.
Det märker man på löpet, när någon nyser eller hostar så tar de framför upp handen och håller för munnen och näsan... Som sagt, vi löpare är lite speciella ;)

Efteråt tog jag bussen hem och jag hade glömt min ipod hemma så det skulle bli sega tio minuter, trodde jag ja! För på stationen satte sig en tjej bredvid mig och hon hade väldigt dåliga hörlurar så jag hörde också. Så då fick jag ju lite musik, sen satt hon och skrev sms med någon. Och jag kunde verkligen inte låta bli att läsa vad hon skrev och vad hon fick för svar. Som sagt jag är väääldigt nyfiken ;)
Så bussresan blev inte så tråkig som jag trodde att den skulle bli.