Ståfma - the dogblogg

Hej, vi har blivit ombedda att vara gästskrivare här på Fiemma. Vilka är då vi? Jo vi är fyrbeningarna i familjen Koskinens hem.


Stella:
äldsta russeln, ordningsam och kelig. De kallar mig polis !? Min pappa kommer från Tyskland :O), så jag är halvt tysk. Har tre syskon: Chippen, Bosse och Beda. Favoritsysselsättning: köra race, jaga katter & kaniner (vilket jag aldrig får...men en dag ska ni få se...)

Stella brukar vinna priser i utställningar


Åfelia: mellan russeln, kallas åffi, Bofelia mm mm Kärt barn har många namn. Fast oftast kallas jag OFF i... vad dom nu menar med det . Hm. Mina föräldrar är invandrare från England :O) Favoritsysselsättning: "trapping"= trappträning , dvs gå nerför halva trappan och sätta/lägga  sig och vänta och se om det serveras mat eller ej -onödigt att gå ner annars. Man ska spara på energin. Har två bröder: Åke och Åssi.

Åfelia tycker likt Fia och Emmy väldigt mycket om Mary


Maya:  yngst i russelgänget, söt som socker och busig.

Favoritsysselsättning: bita och dra i åfelias halsband och plocka ut innanmätet i alla mjukisdjur. Syskon en hel drös. Min pappa är också engelsman :D


Maya och hennes kompis Mary brukar busa tillsammans 


Sen har familjen en till fyrbening, hon kallas Kajsa och är stor och gul, rund och go....vaggar fram som en ko. Det är för att hon är gammal hela 12,5 år!!! Fyller 13 i maj.

  

En vanlig dag hos oss ser ut så här:

Vi vaknar av att det börjar prata och låta inne i ett sovrum, ibland är det någon som sjunger. Sen kliver den största tvåbeningen upp, de kallar honom Husse. Han är en han (vi har sett honom stå och kissa ute och det gör inte honor...) Husse gårförbi vårat rum och säger schhh... sen går han ut och lämnar dörren öppen och kommer in igen oftast huttrandes... Då vet vi att det är kallt ute.

Sen går han ned till köket.

 Efter ett tag öppnas dörren mittemot vårat rum och ut kommer yngsta tvåbeningen, de kallar henne jenny. Hon säger inte så mycket, hon är ganska sur på morgonen. Muttrar och låter mest.

När de två har gått iväg brukar våran favorit antingen komma hem (hon är borta hela natten ibland...) eller så kliver hon upp och då blir vi jätteglada. Då vet vi att vi får gå ut och vi piper och låter och verkligen talar om att vi saknat henne hela långa natten.

Snabbt ut och gör våra behov, luktar lite extra på träden och kollar om någon ny hund dykt upp. Sen in igen och då serveras det bästaste som finns: FRUKOST  Jihoo....

Efter det får vi varsitt tuggben, då lägger vi oss på bädden och tuggar glatt. Maya brukar ta en extra runda och verkligen kolla att alla skålar är tomma, så vi inte lämnat kvar någon mat. Knappast.....

Sen vilar vi ett tag, då brukar vi krypa ihop och värma varandra.

  

Vid lunchtid brukar matte (ja, vår favorit tvåbening kallas så...)slita sig från den ljusa bilden med massa bokstäver och då får vi gå ut och gå en långpromenad och det är härligt.

Sen hem och vila igen, busa lite och sen börjar den eviga väntan på middag... Förstår inte varför det ska ta så Låååååång tid....

Husse, jenny och just det vi har två stycken tvåbeningar till i familjen, de är lika varandra och kallas Fia och emmy (vem som är vem vet vi inte riktigt...) kommer hem och då är det dags. Först får alla tvåbeningar mat och sen vi...bästa är när vi får smaka på deras mat också... smaskens.



En annan favorit är när de lika tvåbeningarna tar på sig smala, blanka byxor, tröja , samt knyter sina skor noga -då vet vi vad som är på G........ LÖPNING ( ja de löper, alltså inte som vi eller jo det gör de nog eftersom de är honor, men men nog om det...)

Vi blir galna, tjuter och springer runt för att visa att vi VILL följa med. Det är så härligt att springa, känna vinden i pälsen och få sträcka ut sina långa löpsteg och efteråt känna att vi verkligen "köttat"...vad vi har förstått så är det många som läser denna blogg också löpare och det tycker vi är roligt. Vill ni så får ni gärna komma förbi och låna med oss. :O) Finns inget bättre än att springa.......


såhär ivriga blir vi när vi ska få gå ut och springa


Näpp, har nog inge mer att skriva i nuläget...men om vi får som vi vill så dyker vi upp igen när ni minst anar det....

VOFF och hej, leverpastej.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
height="0" alt="" />