Jag vet inte vad jag ska skriva. Det finns inga ord. Jag är helt tom.

Här sitter jag och oroar mig över skolan, foten och jobbet, medan jag vet att en person har haft det värre..

En person som var unik, hon var en person som hade det där lilla extra :)
Hon har betytt och betyder mycket för många utav oss. Någon kallade henne för sin idol och jag tror att det är många som ser upp till den här personen. Ser upp är det nog många som gör eftersom hon finns där uppe och vakar över oss. Som Emmy sa; Hon är våran ängel nu, och vakar över oss som hon alltid har gjort. Men jag menar, ser upp till och verkligen diggar det hon har gjort under sin tid här på jorden. Jag hittade inget mer passande ord än diggar, men ni, och du,  förstår väll vad jag menar :)

Elina var alltid sig själv, hon var alltid glad och hon tyckte aldrig illa om någon. Hon gjorde alltid personerna runtom sig glada och hjälpte dem som hade det svårt. Jag kommer ihåg att du ville få igenom att ha som projektarbete att måla väggarna på barnsjukhuset, eftersom du ville göra så många som möjligt glada och sjukhuset till en trevligare plats...
Jag kommer ihåg din vilja och energi. Du ville alltid hjälpa andra till att ha det bättre. Eller när du gjorde små saker för att göra andra glada. Som när du, jag och Emmy gick runt och satte upp lappar med små peppningsord på allas dörrar på löp. Vi var så glada då när vi smög runt och tassade tyst fram tills allas dörrar för att sätta dit lapparna utan att någon skulle märka oss. Vi var väldigt nära på att bli påkomna men vi löste det bra genom att snabbt gömma oss, vi klarade av att vara tysta ett tag på vårat gömställe men sedan brast vi alla tre ut i skratt. 
Jag kommer ihåg när vi möblerade om i ditt rum, det var inte mycket vi gjorde men du blev så glad!
Jag kommer ihåg din kämparglöd på träningarna och inte tala om ditt kämpande under din kamp om livet. Jag vet att du har haft jätteont, men jag har inte hört dig klaga en enda gång. Vi har sett att du har haft ont och att du har lidit men du sa inget för du ville inte att vi skulle veta det. Du ville inte att vi skulle må dåligt för att du mådde dåligt!

Elina, jag vet att du inte vill att vi ska vara ledsna. Men det är svårt och jag försöker verkligen leva vidare som vanligt.  Och visst går det, men det har inte gått en dag utan att jag har tänkt på dig! Du har det bra nu, du är frisk och har inte ont längre för du är hos Gud nu!  Jag vet att du finns här någonstans och vakar över oss, du kanske står bakom mig just nu och säger som du nästan alltid gör när du blir glad eller berörd; meen fiiaa då...

Jag hoppas att du ser vad fint alla skriver till dig på facebook, det är du värd. Jag är bara ledsen över att jag inte berättade för dig när du var vid liv hur mycket jag tyckte om dig! Jag ska ta lärdom av det här, och det hoppas jag verkligen att ni andra också gör. Ta vara på tiden ni har och var inte rädda för att berätta för alla runtomkring er hur mycket dom betyder för er! Sprid kärlek för det var just det Elina gjorde :)