Hej,

jag ångra mig.

Teatern var la något puttilite intressant. Ibland. Tre systrar hette den. Och den handlade om tre systrar som drömde om ett liv i Stockholm. 60 talet typ. Grundförfattaren Tjechov skrev så att han plockade ut vissa tårbitar ur livet och skrev om dom. Helt rätt och slätt. Började mitt i och slutet var öppet, man fick tolka det själv. Regissören Alexander Mørk-Eidems till pjäsen igår har såklart tolkat historien på sitt eget sätt men grunden var ju ändå de där tårtbitarna. De pratade om livet, att det var meningslöst för ingen skulle komma ihåg en. Och att livet skulle se likadant ut om 200 år. Väldigt dystert. Alla var i grunden olyckliga. Och allt var väldigt djupt eftersom man skulle tolka så mycket själv (typsikt för Tjechov).

En fin sak som Helena af Sandberg "Maja" sa var:
Lycklig är den som inte märker om det är sommar eller vinter.

Supersant. Erkän!





om ni är djupa, funderar mycket på livet och har 100 spänn över. Se den!