Sätra passet idag gick superduperhyper bra. Första kvalitetpasset sen Sylvesterloppet på nyår som jag inte har mått illa. Hur skönt som helst! Vet ni hur jobbigt det är att må illa när man springer? Man kan inte trycka på allt man kan för att det känns som att man ska spy när som helst. Så man ligger där under spygränsen och meskör när man själv vet att man kan springa mycket snabbare.
    Och idag mådde jag inte illa men däremot var det svårt att andas. Luften suger i Sätra. Så därför är vilan de allra värsta för mig, hatar vilan. Då står jag och flåsar som ett svin för att kunna återhämta mig något inför nästa intervall.

På söndag springer jag 1500m. WOHO!

(Jag ska inte bli en tant på 28 år som ligger i mitten på årsstatistiken i Sverige. Då slutar jag.)