Sitter vid datorn med Brisboken bredvid mig. Den boken innhåller en massa berättelser som var och en särkild betydelse. Jag har knappt läst hälften av alla men har däremot fastnad för en rimmande historia som jag brukar läsa då och då. Tänkte skriva ner den här, iaf en del av den =)

Jag måste ha legat i ide som en björn på vintern
under ett täcke
och sovit sedan jag var bäbis
för plötsligt en dag mitt på vårterminen läckte
en stråle av sol in i mitt högra öga den väckte
allt som har sovit inuti mig
Den sa, hallå tjejen goddag
och jag sa, hallå solen vänt ett tag
det känns som om det är något jag saknat
Jag känner det så tydligt nu när jag har vaknat
Men vad?
Jag reste iväg mitt i tanken på en båt och letade över land och stormiga vatten
Jag flög upp till månen och säkte en tåt mitt i den mörkblåa natten.
Till sist letade jag i bänken och sen i klassens rum.
Då! Hoppans, nämen, vad jag har varit dum!
Med ens stod det solklart
och det var faktiskt rätt så... underbart!

Får jag pussa dig Carl-Johan?
Får jag dra med dig och kramas på toan?
Se här, jag skriver ditt namn i min mattebok
femtusen gånger som en tok.
Jag vänder mig själv ut och in och hela världen upp och ner
för att visa min finaste sida, för att det ska vara mig du ser.

Hörni,
misstolka inte detta nu. Jag tycker bara texten är så himla gullig ;) Tycker inte ni?