FIA Operationen

JAG KLARADE DET OCH JAG KOMMER ATT KLARA DET!

Igår opererade jag min fot. Det var lite obehagligt när de skulle sätta dropp på mig eftersom jag hatar nålar. Jag larvade mig ett tag men lät dem sedan fixa det. Sjuksköterskan berättade att hon inte alls tyckte att jag var larvig, jag sa att jag var det, utan att det har funnit värre patienter. Patienter som de hade varit tvungna att söva ner först innan de har kunnat sätta dropp. då kändes det lite bättre :)  Sen fick jag ta på mig sjukhusrock som var stor som ett tält och genomskinlig + sjukhusstrumpor som var jättelånga och obekväma.
När jag skulle in till operationshallen så fick jag sätta på mig en mössa, som en badmössa och när jag sedan hade lagt mig på operationsbordet fick jag en till mössa, som skulle hålla mig varm. Jag såg ut som, jaaa inte vet jag, en rolig patient ;) Sen gav dom mig lugnande och jag fick andas i en mask. Efter ett tag gav dom mig medlet som skulle göra att jag somnade, dom sa åt mig att tänka på något fint så att jag skulle drömma sött, jag tänkte på grekland. Det sista jag kommer ihåg var att dom sa; sov så gott ,och sen vaknade jag upp i ett annat rum och med bandage på foten. Jag kommer inte ihåg vad jag pratade om, men jag snackade jättemycket med sköterskan som satt i uppvakningsrummet. Stackarn, hon måste ha tyckt att jag var jobbig som babblade på och frågade en massa. - Du får reda på allt det där sen när din läkare kommer till ditt rum!

Tillbaka till rummet jag fick i början, kom mamma och jag fick lite frukost. Läkaren kom och berättade att det hade sett mycket finare ut än vad han hade trott när han öppnat upp foten, så det kändes bra! Efter ett tag började jag känna mig yr, ni vet som när man reser sig för fort, jag la mig ned och sen kom illamåendet. Det illamående som höll i sig ända tills jag gick och la mig runt 10. Det var hemskt! 

Sjuksköterskan som jag hade träffat i början berättade att jag hade varit så glad i uppvakningsrummet när hon hade gått förbi. Haha ;) Jag kommer inte ihåg så mycket från det, det enda jag kommer ihåg var att jag blundade och tittade, blundade och tittade. Det var så skönt att blunda men jag ville samtidigt inte missa något. Nicke nyfiken!


Min tjockisfot

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
height="0" alt="" />