Fia ;D
Jag har ingen ork till någonting! Jag finner ingen glädje, jag finner ingen känsla alls, utan jag bara gör massa saker utan mening. Eller så gör jag dem bara för att de måste bli gjorda!
Ihelgen var jag i Danmark och tävlade. Jag åkte dit med ganska höga förväntningar om att det skulle gå bra eftersom det ändå kändes helt okej i kroppen. Visst, jag hade haft lite ont i halsen och en täppt näsan, men på lördagen vaknade jag ändå upp frisk! När det väl var dags för uppvärmningen kunde jag inte ladda, det gick inte bara, jag bara tänkte på massa annat och sen kom massa negativa tankar upp.
Jag försökte "träa" vilket brukar fungera men det ville inte fungera då! Så jag gjorde ett sista försök och sedan körde jag en snabb stegring och sen var det dags!
Jag tyckte att det skulle bli roligt och springa men jag var inte så fokuserad och de negativa tankarna kom fram då och då. Loppet var igång och det gick inte alls fort men jag lyckades hamna på andra banan och där fick jag ligga tills klockringning då jag försökte ta en bättre placering men när jag var på väg fram så kom en finska och tryckte sig förbi mig. Och det fula var att jag bara lät henne göra det! FYFAN vad jag är klen, jag skulle istället tryckt tillbaka och fortsatt springa på bana ett. När jag vek ner mig blev jag instängd och sen var det bara och trycka de sista in i mål. Jag var inte ens trött när jag kom i mål! Jag fick inte ge allt och det var mitt fel eftersom jag fegade så värst!
Efter loppet kom mamma, pappa och Jenny fram till mig. De hade åkt ner för att heja på mig och jag kände mig jättedum eftersom det hade varit ett sådant skitlopp! Nu åker dom ner och sen springer jag så dåligt! Men det kändes bra att ha dom där för det betyder jättemycket när dom är där. Det är en trygghet och jag blir jättepeppad när dom ropar på mig när jag springer! Ni betyder mycket jättemycket för mig! <3
Jag snackade lite med Malin Ewerlöf efter loppet och hon sa hur jag skulle ha gjort istället för att vika ner mig, och så sa hon att jag skulle ta loppet som en erfarenhet. JAG SKA ALDRIG MER SLÄPPA FÖRBI NÅGON SÅ LÄTT! Det kändes bra att prata med henne! :) Richard kom också fram efter loppet men jag orkade inte snacka med honom för jag var inte på humor för djupsnack... Sen joggade jag ner men det var först sen när jag gick och duschade som tårarna rann. Jag hade gjort årets sämsta lopp och på NM dessutom! Sen ringde jag till mina älsklingar och grät och var förtvivlad. Det är tur att jag har er, jag vet inte vad jag skulle göra utan er två! <3
Richard vill att vi ska ha snacka om hur säsongen har varit och hur det ser ut framöver. Men jag orkar verkligen inte med att snacka om det som har med löpning att göra! Efter helgen så har jag deppat ihop totalt och är helt urladdad. Jag vill bara vara ledig och tänka på annat!
Nu ska jag ner och försöka vara glad nere vid maten och sen ska jag följa mamsens råd och hyra en tjejfilm och snyfta till så jag får bort klumpen i magen! Pusspusspuss
Lilla gumman! Du är ju superduktig, och alla har väl en dålig dag. Man kan inte vara superwoman jämt!
Massor med kramar
Mallan
PS. Sebbe o Emma hälsar... DS.