Det finns stunder då jag har mått bättre, då jag har varit gladare, då jag har varit piggare, då jag har varit positivare, då jag har varit roligare och ja det finns stunder då jag har varit allt jag inte är just idag. Men det är ok, för jag är trött på att hela tiden kämpa, kämpa och kämpa för att sedan ramla ner.
Men efter en lång arg och ledsen gråtstund då jag förbannade min jävla tå och att världen är alldeles för orättvis, så pratade jag med världens bästa pappa som muntrade upp mig och fick mig att se på detta med nya ögon. Då bestämde jag mig för att inte gräva ner mig i en grop som är alldeles för djup för att ta sig ur utan att istället försöka se det postitiva, även om det är svårt. Så då började jag tänka på att jag nu äntligen kommer att få vila helt från all träning i hela tre veckor, så länge har jag aldrig varit träningsledig. Ska bli spännande, sen så kommer jag faktiskt kunna fokusera på det jag behöver fokusera på gällande träning, nämligen rörelseträning och mental träning, nu kommer jag ju att få tid till det! Så nu försöker jag inte vara så ledsen, för en ond tå är inte hela  världen, sen så håller jag tummarna för att läkaren ska svara snart och att han vet vad jag ska göra för att bli bra i min tå :)

Nu ska jag hänga upp tvätten som precis blev klar, sen ska jag plugga lite körkortsteori :)
Ha det bra Puss <3